Jag sa ju att jag i ett senare inlägg skulle ta upp vårat lilla problem… Min mamma. Tänkte berätta hur det ligger till och sen vill jag höra vad ni tycker och tänker om det.

Alltså det är ett problem men samtidigt förstår jag henne. Så här ligger det till:

Jag får inte åka till… vi kallar honom Johan (han som jag skrev om med rubriken What is love) Så ja, jag får inte åka till honom för henne. Hon säger att han måste komma hit och visa upp sig först innan jag får åka till honom. Från början handlade det om att hon inte tyckte jag kände honom tillräckligt, att jag inte visste vad han var för kille, han kanske är en galen våldtäktsmördare. Men hallå, vi har snackat några månader nu och vi har träffats! Han är inte farlig! Han är hur snäll som helst. Men det snackat köper hon inte, han kan ju bara spela påstår hon. Men ändå har hon gått ifrån det där lite nu, var en kväll som han ringde, jag stod uppe i hallen för jag var på väg ut så hon hörde att jag började prata. Hon ba: Du får hälsa till han och fråga när han tänker komma och hälsa på. Jag ba: nej tänker jag inte. Hon ba: får jag prata med han då. Jag ba: nej. Så säger han: jo men ge henne telefonen, jag kan prata med henne… haha usch vad jag tyckte det va pinsamt, men efter det har hon ändå ändrat sig. Nu sitter det inte i att hon tror att han är en galen våldtäktsman utan nu tycker hon att han ska komma hit för att visa att han verkligen är intresserad av mig. Liksom han ska engagera sig och ta sig hit. Jag har sagt det till honom men han är inte så sugen på det. Alltså han säger att han har inga problem att träffa mina föräldrar utan det han tycker skulle kännas obehagligt är att dom vet att han flörtar med mig och han skulle känna som dom satt och granska honom. Och jag förstår han. Absolut. Han är 26, jag är 17, såklart mina föräldrar är lite extra granskande då. Men både han och jag vill ju att jag ska åka till honom, men då måste han ju komma hit först! I alla fall om det ska ske inom snar framtid. Visst jag fyller snart 18 och då gör jag som jag vill, men det är ju några månader kvar. Men då kan ni ge er på att jag tänker åka! Jag längtar efter honom hela tiden. Alltså jag förstår min mamma, absolut, hon bryr sig bara om mig. Men samtidigt blir jag så irriterad på att hon inte litar på mig. Jag är faktiskt så pass gammal så jag kan avgöra om nått skulle vara farligt. Men men, vi får väl se vad som händer... Vad tycker ni om det här? vill höra vad ni tycker och tänker. Hur skulle ni gjort i min situation?