Jag kämpar emot gråten hela tiden, min hjärna håller på att sprängas av tankar, ”hur hade det blivit om jag gjort så istället, eller så eller så?” Det här var svårare än jag trodde, du har bitit dig fast i mitt hjärta. Jag saknar dig, jag saknar din röst, dina lugnande ord, ditt skratt och dina söta sms. Jag borde inte sakna dig! För din andra sida vill jag inte uppleva igen, den sida du fick när man inte gjorde som du ville eller gjorde nått som inte du gillade… Men vi har pratat i ett halvår nu! Inte så länge egentligen men vi har ändå kommit ganska nära varandra och jag fick känslor för dig som jag inte borde ha fått. Vår relation har gått upp och ner men den har aldrig tagit slut. Men nu har den nog gjort det. Du sa i ett sista sms att du skulle radera mitt nummer. Har du gjort det så kommer jag aldrig mer höra av dig igen och det gör ont, fruktansvärt ont!