Jag sa ju att jag i ett senare inlägg skulle ta upp vårat lilla problem… Min mamma. Tänkte berätta hur det ligger till och sen vill jag höra vad ni tycker och tänker om det.

Alltså det är ett problem men samtidigt förstår jag henne. Så här ligger det till:

Jag får inte åka till… vi kallar honom Johan (han som jag skrev om med rubriken What is love) Så ja, jag får inte åka till honom för henne. Hon säger att han måste komma hit och visa upp sig först innan jag får åka till honom. Från början handlade det om att hon inte tyckte jag kände honom tillräckligt, att jag inte visste vad han var för kille, han kanske är en galen våldtäktsmördare. Men hallå, vi har snackat några månader nu och vi har träffats! Han är inte farlig! Han är hur snäll som helst. Men det snackat köper hon inte, han kan ju bara spela påstår hon. Men ändå har hon gått ifrån det där lite nu, var en kväll som han ringde, jag stod uppe i hallen för jag var på väg ut så hon hörde att jag började prata. Hon ba: Du får hälsa till han och fråga när han tänker komma och hälsa på. Jag ba: nej tänker jag inte. Hon ba: får jag prata med han då. Jag ba: nej. Så säger han: jo men ge henne telefonen, jag kan prata med henne… haha usch vad jag tyckte det va pinsamt, men efter det har hon ändå ändrat sig. Nu sitter det inte i att hon tror att han är en galen våldtäktsman utan nu tycker hon att han ska komma hit för att visa att han verkligen är intresserad av mig. Liksom han ska engagera sig och ta sig hit. Jag har sagt det till honom men han är inte så sugen på det. Alltså han säger att han har inga problem att träffa mina föräldrar utan det han tycker skulle kännas obehagligt är att dom vet att han flörtar med mig och han skulle känna som dom satt och granska honom. Och jag förstår han. Absolut. Han är 26, jag är 17, såklart mina föräldrar är lite extra granskande då. Men både han och jag vill ju att jag ska åka till honom, men då måste han ju komma hit först! I alla fall om det ska ske inom snar framtid. Visst jag fyller snart 18 och då gör jag som jag vill, men det är ju några månader kvar. Men då kan ni ge er på att jag tänker åka! Jag längtar efter honom hela tiden. Alltså jag förstår min mamma, absolut, hon bryr sig bara om mig. Men samtidigt blir jag så irriterad på att hon inte litar på mig. Jag är faktiskt så pass gammal så jag kan avgöra om nått skulle vara farligt. Men men, vi får väl se vad som händer... Vad tycker ni om det här? vill höra vad ni tycker och tänker. Hur skulle ni gjort i min situation?

 

Annelie

2 februari 2011 12:55

Jag förstår både dig och din mamma! Men vad är det som är så jobbigt med att Johan kommer och hälsar på din mamma? Normalt så brukar man väl träffa föräldrarna till den man är ihop med? Ingen big deal! Klart din mamma vill träffa honom, skulle du strunta i vem ditt barn träffar? Du ska vara glad att din mamma bryr sig!♥ Lycka till!

hearme

2 februari 2011 17:02

Jag tycker inte det skulle vara så jobbigt om han kom och hälsa på, det är mer han som tycker det eftersom det ändå är mer än vänner mellan oss men inte fullt ut och pga ålderskillnaden, han är väl nervös över hur mina föräldrar ska reagera. Och klart dom ska få träffa honom, men det är för tidigt kan jag känna. För han och jag är inte tillsammans eller så än och vi har själv bara träffats en gång, vi vet ju egentligen inte hur det blir i framtiden. Jag skulle hellre få träffa han själv nån mer gång och känna så det känns bra innan jag låter mamma och pappa träffa han för när det väl blir att dom ska träffas så känns det som dom kommer ta han som min pojkvän och är då så inte fallet blir det bara en pinsam stämning. Och såklart förstår jag min mamma men jag skulle ändå önska att hon kunde lita på mig och få träffa han vid ett senare tillfälle :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kämpar emot gråten hela tiden, min hjärna håller på att sprängas av tankar, ”hur hade det blivit om jag gjort så istället, eller så eller så?” Det här var svårare än jag trodde, du har bitit dig fast i mitt hjärta. Jag saknar dig, jag...

Mitt hjärta blöder och tårarna rinner men jag har bestämt mig och nu tänker jag stå fast vid det.   För att jag ska kunna förklara på ett smidigt sätt så döper jag personerna från början. Johan har förekommit i tidigare inlägg men har ni inte kol...

Vad är det som händer? Vi som var en sån bra klass! Vi som trivdes och hade kul tillsammans, så verkar det inte vara längre… På första lektionen idag tog vår lärare upp att klassen inte verkade må bra. Vi skulle skriva på ett papper hur vi k...

Som jag sa i förra inlägget finns det en annan kille i mitt liv också. En kille som jag från början inte alls kunde tro skulle få en sån stor betydelse för mig som han nu har fått. Det började i oktober. Du skrev till mig över en sida på internet, ...

Du och jag… haha det vi har är egentligen ganska komiskt, och hur vi har hållit på. Jag förstår inte hur vi har tänkt. Det började i slutet av augusti tror jag. Vi började snacka över en chattsida. Du kändes väl trevlig och så men du var väldi...